Alla var så vänliga. Det behövde jag verkligen, för jag hade haft det tungt länge, dödsfall, separation och flera år med dåligt klimat både hemma och på jobbet. Det var läkande att vara där och få känna att det är ok att göra så gott jag kan på varje pass. Jag har fått insikt i hur jag fungerar med min kropp och hur jag ska ta hand om mig. Att jag är bra som jag är och ingen som bedömer eller stöter ut en. Jag är egentligen en väldigt glad människa, men jag hade blivit nedtyngd av sorger och besvikelser och till sist helt uppgiven. Rehab blev för mig ett sätt att komma igång igen.
Ganska snart efteråt fick jag ett nytt jobb inom mitt yrke i förskolan och där trivs jag jättebra. Jag är betydligt lugnare nu och har fått tillbaka självförtroendet. Det känns som att jag har fått ett litet skyddsnät, med återbesök efter rehab. Det har blivit lugnt både hemma och på jobbet och mina vänner säger att det märks att saker har fallit på plats för mig. Nu efteråt har jag bra hjälp av Britt Bragées bok ”När kroppen säger ifrån”. Jag har till och med gett den till några som jag känner. Många därute är väldigt bra på att ta hand om andra, men glömmer att fråga sig ”Vem tar hand om mig?”.
