Som musiker måste man hela tiden vara i toppform, som en idrottsman. Det är också svårt att veta hur bra man ska vara för att vara på topp och hur en normal arbetsdag ska se ut. 2006 tog orken helt slut och jag satt och stirrade in i en vägg i ett helt år. Så småningom kom glädjen tillbaka och jag var i full gång igen.
Men efter 7 år började det gå neråt igen. Jag tappade strukturen på det jag gjorde, kunde inte hålla reda på saker. Jag fick gå på rutin och det kändes inte bra. Jag visste att jag måste lägga ner alltsammans ett tag. Men för att kunna säga det till alla som jag hade projekt med, behövde jag en sjukskrivning, så jag gick till vårdcentralen.
Den här gången blev det annorlunda. Läkaren sjukskrev mig och hänvisade till en psykolog. Men det höll inte fullt ut, så senare fick jag en remiss till Bragée. Där fick ordet vila fick en ny dimension! Tidigare hade jag försökt ligga på soffan, se på tv, äta något gott, för att vila och varva ned. Men inget funkade, min kropp var hela tiden spänd och beredd på kamp. Här kom jag ner i varv på riktigt. Jag fick kunskap om hur det fungerar och fick öva under en längre tid. Det gjorde hela grejen. Dessutom var det bra att få träffa andra som förstod. Det märktes direkt att de andra i gruppen fattade, i små kommentarer, man behövde knappt säga något. Det var stort!
Idag försöker jag bromsa in när en rusch av energi är på väg, även om det känns positivt att bli engagerad. Jag får ju ett pirr i magen, det är lite som att vara förälskad. På ett sätt känns det onaturligt att bromsa då, men jag vill ju inte att det ska gå i taket igen. Jag behöver göra något lugnt och inte genast följa upp allt jag tänker på, alla idéer. Inte sätta nya bollar i rullning utan hålla mig till planen istället och kanske planera framöver för det där andra. Det är svårt i stunden, men jag vet att det andra är ohållbart - att köra igång med allt. Bragée var en bra introduktion. Nu håller jag på med genomförandet!