Deltagare berättar

"Jag fick hjärnskakning och en whiplashskada i nacken för snart ett år sedan. Huvudvärken och nackvärken stannade kvar och jag blev extremt trött och känslig för ljud och ljus. Jag förväntade att bli ordentligt undersökt och mött med respekt av läkarna jag träffade, men det blev jag inte. Jag måste hela tiden försöka överbevisa att jag mådde som jag gjorde, eftersom jag i deras ögon såg så frisk ut. Jag fick aldrig nån förklaring, bara att det var "ovanligt att ha ont så länge efteråt". Det har verkligen varit en kamp. Jag är van med ett liv i full fart, träna, jobba hårt i mitt yrke som inredningsarkitekt, vara aktiv och kreativ men de verkade tro att jag bad om sjukskrivning för att lata mig!

När jag kom till Bragée var det första gången någon i vården trodde på vad jag sa och gav mig info för att förstå för varför kroppen reagerat som den har gjort. Efter en tid förklarade läkaren här att jag också hade utmattning och troligen hade varit på väg in i väggen redan innan olyckan hände. Helheten med värken, oron, att inte bli trodd, obehagliga saker som läkarna sa, att tvingas jobba fast jag inte klarade det, det tog mig snabbt över gränsen. Jag trodde på allvar att jag skulle hamna i ”27-klubben”, alla de unga kreativa människor som har dött vid 27.

Här har jag fått en acceptans och lärt mig att jag kan påverka mycket själv. Förut ville jag helst såga av mig huvudet för att slippa smärtan eller sövas ner tills kroppen blev bättre. Nu är jag i kontakt med min kropp och känner mig mer nyfiken än rädd för det som känns. Jag kan också ge mig själv lite ”slack”, tid till återhämtning. Det tog hela sex veckor i programmet innan jag såg ljuset i tunneln, men nu vet jag att jag har verktygen för att bli frisk. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan Bragée."

Alla var så vänliga. Det behövde jag verkligen, för jag hade haft det tungt länge, dödsfall, separation och flera år med dåligt klimat både hemma och på jobbet. Det var läkande att vara där och få känna att det är ok att göra så gott jag kan på varje pass. Jag har fått insikt i hur jag fungerar med min kropp och hur jag ska ta hand om mig. Att jag är bra som jag är och ingen som bedömer eller stöter ut en. Jag är egentligen en väldigt glad människa, men jag hade blivit nedtyngd av sorger och besvikelser och till sist helt uppgiven. Rehab blev för mig ett sätt att komma igång igen.

Ganska snart efteråt fick jag ett nytt jobb inom mitt yrke i förskolan och där trivs jag jättebra. Jag är betydligt lugnare nu och har fått tillbaka självförtroendet. Det känns som att jag har fått ett litet skyddsnät, med återbesök efter rehab. Det har blivit lugnt både hemma och på jobbet och mina vänner säger att det märks att saker har fallit på plats för mig. Nu efteråt har jag bra hjälp av Britt Bragées bok ”När kroppen säger ifrån”. Jag har till och med gett den till några som jag känner. Många därute är väldigt bra på att ta hand om andra, men glömmer att fråga sig ”Vem tar hand om mig?”.

"När jag såg att man kunde söka själv till Bragée så gjorde jag det. I början var jag i så dåligt skick att jag var tvungen att stödja mot väggen i korridoren. Jag hade haft ständig smärta sedan 1994, efter en bilolycka med whiplash och kotkompressioner. Sedan följde fibromyalgi och utbredd artros. Men jag stängde av, stod ut och prioriterade andra före mig själv. Så fort jag kände mig lite bättre dundrade jag på. Jag är en ”duktig flicka”, sjuksköterska och enhetschef, och van att klara allt själv. Men jag mådde sämre och sämre för varje år.

Våren 2016 började jag på Bragée och fick försiktigt starta med övningar – och fick framför allt hjälp att bromsa och hålla tillbaka. När jag fick träna på ett sätt som var anpassat för mig så började jag bli bättre och idag har jag kommit tillbaka till livet. Jag har mycket mindre smärtor och vissa smärtor vet jag aldrig kommer att gå bort. Jag har en otrolig nytta av att ha lärt mig träna efter min egen kropps förmåga. Och framför allt en ny inställning: jag ser det inte som ett misslyckande när jag inte klarar saker. Men man inte blir immun bara för att man har gått i rehab! Livet kommer med nya sjukdomar och problem. Men nu kan jag lättare se de tidiga tecknen och inte gå ner mig så mycket."

Som musiker måste man hela tiden vara i toppform, som en idrottsman. Det är också svårt att veta hur bra man ska vara för att vara på topp och hur en normal arbetsdag ska se ut. 2006 tog orken helt slut och jag satt och stirrade in i en vägg i ett helt år. Så småningom kom glädjen tillbaka och jag var i full gång igen. 

Men efter 7 år började det gå neråt igen. Jag tappade strukturen på det jag gjorde, kunde inte hålla reda på saker. Jag fick gå på rutin och det kändes inte bra. Jag visste att jag måste lägga ner alltsammans ett tag. Men för att kunna säga det till alla som jag hade projekt med, behövde jag en sjukskrivning, så jag gick till vårdcentralen.

Den här gången blev det annorlunda. Läkaren sjukskrev mig och hänvisade till en psykolog. Men det höll inte fullt ut, så senare fick jag en remiss till Bragée. Där fick ordet vila fick en ny dimension! Tidigare hade jag försökt ligga på soffan, se på tv, äta något gott, för att vila och varva ned. Men inget funkade, min kropp var hela tiden spänd och beredd på kamp. Här kom jag ner i varv på riktigt. Jag fick kunskap om hur det fungerar och fick öva under en längre tid. Det gjorde hela grejen. Dessutom var det bra att få träffa andra som förstod. Det märktes direkt att de andra i gruppen fattade, i små kommentarer, man behövde knappt säga något. Det var stort!

Idag försöker jag bromsa in när en rusch av energi är på väg, även om det känns positivt att bli engagerad. Jag får ju ett pirr i magen, det är lite som att vara förälskad. På ett sätt känns det onaturligt att bromsa då, men jag vill ju inte att det ska gå i taket igen. Jag behöver göra något lugnt och inte genast följa upp allt jag tänker på, alla idéer. Inte sätta nya bollar i rullning utan hålla mig till planen istället och kanske planera framöver för det där andra. Det är svårt i stunden, men jag vet att det andra är ohållbart - att köra igång med allt. Bragée var en bra introduktion. Nu håller jag på med genomförandet!