1-0 till Marie

Marie Sjöroos kontaktade oss efter avslutad rehabilitering och ville gärna dela sin berättelse, både med oss och för att inspirera andra. Hon kallar den: Marie v/s smärtan och utmattningen: 1-0

"Jag var gymnast fram till tonåren vilket gjorde mig överrörlig och började redan då få ont i lederna. Från 23 till 40 års ålder drev jag städfirma. Jag hade ont, men det hörde till ett fysiskt yrke så jag klagade inte.

När jag startade min städfirma hade jag sedan tidigare en tung konkurs med stora skulder att bära på. Jag förstod inte då att stress kunde påverka kroppen så som det gör. Efter städfirman startade jag en eventfirma, där det ingick att bära tung utrustning. Jag var väldigt anlitad och stressad att allt skulle fungera och fick mer och mer ont.

När jag var 40 gick jag till en läkare som tittade på mina händer och sa, du har ju reumatism. Det hade jag inte, men jag trodde det och blev lättad av att få en diagnos. Min rygg magnetröntgades och sköterskan frågade om jag varit i en bilolycka, vilket jag inte hade.

2012 totalkraschade jag efter eventjobb 92 dagar i sträck, valde mellan tanken att hoppa framför tåget i Karlberg eller gå till psykakuten. Jag gick till psykakuten och blev inlagd i 2 veckor. Fick medicin och skulle få samtal med en psykolog, men det rann ut i sanden.

Jag passerade ett antal sjukgymnaster som alla satte mig i hård träning vilket inte fungerade, för jag låg som döende i min soffa varje kväll. Hos en kiropraktor kunde jag andas och slappna av, han trodde på att jag hade jätteont och gav mig beröring. Jag besökte även ett ”ryggteam” på Huddinge sjukhus och hade stort hopp om att äntligen få hjälp, men det kändes som att dom letade fram några diagnoser bara för att bli av med mig.

Tiden gick, åren gick och jag led. Under våren 2020 sökte jag läkare igen, som skickade mig till deras psykolog. Där började jag förstå att mycket av min värk satt i huvudet och berodde på min stress och psykiska hälsa. I det skedet träffade jag också en läkare som sa: Marie, du behöver komma i kontakt med Brageé.

Jag kom haltande och flåsande till er på Bragée i december 2020. Vid det laget hade jag länge haft problem med vardagliga saker som att klä på mig, ta upp saker från golvet, sitta eller stå längre stunder (mer än 20 min), jag kunde knappt böja fotlederna och inte promenera eller gå i trappor, inte lyfta min vänstra arm, inte vrida på huvudet, inte öppna burkar eller ens skala bananer utan verktyg, inte gå i trappor. Jag tappade balansen, hamnade på Danderyds sjukhus och fick diagnosen kristallsjuka. Jag klarade inte heller att fokusera, se film, läsa eller skriva. Ryggen kändes svullen, som potatismos under huden och ingen fick peta på mig, till och med kramar gjorde ont.

Ändå gjorde jag mycket, för jag är smärttålig och tjurig och uppfostrad med att man ska klara sig själv.

När jag gick in i rehabprogrammet hade jag bestämt mig för att ta till mig allt som sades. Jag hade bestämt mig för att nu ska jag göra dessa övningar och lyssna, nu ska jag bli bättre. Det kändes som min sista chans efter alla vändor hos olika instanser.

Direkt i början hände inte så mycket, men ganska snabbt började ett lugn infinna sig. En stressgrej var Försäkringskassan, men min familj beslutade tillsammans att hjälpa mig, nu skulle jag bli frisk eller i alla fall bättre. Så när jag fortsatte kämpa med er och med andning, minimal träning eller rörelse, meditation, psykolog och att ni lyssnade och trodde på mig, och gruppen som hade liknande bekymmer -- då började det hända magiska saker i min kropp!

Värken liksom rann ur kroppen sakta men säkert. Jag kunde snart promenera 500 meter utan plågor, kunde sitta utan att få jätteont. Utvecklingen var enorm under våren 2021 då ni kämpade på med oss i gruppen. Mina resultat var ofattbara:

Idag jobbar jag heltid och förutom det kan jag t ex:

Stå på ett ben, klättra upp och ner på en stol

Klä på mig och öppna burkar utan problem

Jag skriker inte när någon rör mig, jag älskar kramar helt plötsligt

Jag kan dansa!

Jag sover bra, har inte ont när jag vaknar

Jag äter inga värktabletter

Jag skrattar

Jag konstaterar varje dag att jag har 2 fungerande armar

Jag kan gå i trappor för benen håller.

Jag kan skriva och läsa obehindrat

Jag kan andas ordentligt.

Jag väntar fortfarande på ett bakslag, men det verkar inte komma så jag lägger det åt sidan och fortsätter leva livet.

Jag har fortfarande ryggvärk, men den är överkomlig.

Min tacksamhet mot er är oändligt stor. Tror inte ni förstår vilket liv jag fått, mest tack vare mig själv, men utan er hade det inte gått. Jag funderar till och med på att föreläsa om denna magi, för det är magi. Ert sätt mot deltagare är så värdefullt. Skulle kunna berätta ännu mer...

Hälsningar Marie"