"Kommer det att fungera för mig?"

I början kan många vara lite tveksamma inför att gå i rehabilitering i grupp: ”Kommer det funka för mig som knappt kan gå”, ”kommer alla att vara äldre än jag”, ”kommer jag vara den enda som har överrörlighet”, ”kommer jag med mitt dåliga minne att kunna hänga med”, ”funkar det här med min hörselnedsättning…?”

- Faktiskt är det en stor fördel att grupperna är blandade och inte uppdelade efter till exempel diagnos eller ålder, säger Josefine Kronstrand, som är fysioterapeut på Bragée Rehabs enhet för smärta. Som fysioterapeut är hon den i vårdteamet som träffar gruppdeltagarna mest.

- I en blandad grupp för smärta är det lättare att hålla fokus på huvudfrågan, som är: ska hur man själv kunna påverka sina besvär till det bättre.

Deltagare med en ren utmattningsdiagnos går också i gruppbehandling, men på enheten för utmattning.

Givetvis finns bakgrunden och orsaken – om den är känd - till besvären med i tankarna, men huvudfokus blir inte själva diagnoserna.

Fysioterapeuten guidar gruppdeltagarna genom många olika sorters övningar, som alla kan anpassas efter var och en.

- Jag brukar säga: ”Allt jag säger är förslag, det finns inga måsten”. Det gemensamma för alla som kommer hit är att de behöver börja lyssna till vad de själva behöver, öva på att formulera det och be om det de behöver. Det kan vara svårt, man är inte van att tänka på det sättet, så självklart är jag med och ser, frågar och föreslår, för dem som inte själv kan, berättar Josefine.

Josefine beskriver sin uppgift som gruppledare att försöka se till varje individ i gruppen och tillsammans komma fram till individuella lösningar, för att ta sig an alla olika övningar och utmaningar under rehabiliteringen.

- Det kan vara att vid olika tillfällen ligga ned i stället för att sitta, att vara på en särskild plats i rummet, att utföra en rörelse på ett helt eget sätt, eller – om rörelsen känna helt omöjlig – bara tänka sig att man gör den. I processen kan jag komma med idéer och föreslå olika alternativ och anpassningar till funktionsvariationer.

- Rehabprogrammet pågår under nio veckor och det blir så tydligt under tiden att alla som deltar blir bättre och bättre på att själva känna sina behov.  Och för mig blir det mer och mer tydligt vad jag kan hjälpa till med för var och en.

- Att behandlingen är i grupp betyder inte att vi glömmer att det finns enskilda behov. Det finns särskilda möten, då varje deltagare träffar flera medlemmar i vårdteamet enskilt. Då kan de personliga behoven tas upp och vi kan också föreslå enskilda insatser, om sådana behövs.

I slutet av rehabprogrammet brukar även de som varit skeptiska från början, vara glada för att de varit med i en grupp och känner att det har varit hjälpsamt. En del beskriver till och med gruppen som något av det allra mest givande under rehabtiden.

- Det är ett sammanhang där ingen behöver känna sig ifrågasatt, ensam eller konstig. Det är annars känslor som många med långvarig smärta eller utmattning beskriver att de har. Det är så tungt att hela tiden behöva förklara för andra hur man mår. Men i rehabgruppen behövs inga förklaringar, de andra förstår ändå. Alla har smärta och ofta också utmattning, de är trötta, har nedsatt minne och svårt att koncentrera sig. Många har också varit med om dåliga möten i vården. Smärtan eller tröttheten syns inte utanpå och de flesta möter fördomar som, ”du som är så ung kan väl inte ha så ont”, ”du som ser så frisk ut” eller ”det där sitter bara i huvudet”. Att vara med i en grupp med andra i liknande situation behöver inte alls, vilket många tror, betyda att man drar ner varandra, tvärtom, det ger en ny energi.